En av fotografins pionjärer
Harald Holmqvist
Glasnegativet till höger visar Herr Paliski och en kvinna. Hon bär ingen ring så kanske är de syskon. Bilden är tagen 1922 av Harald Holmqvist i Göteborg. På den vidhäftade lappen under glasnegativet ses fotografens noggranna anteckningar om beställarens namn, datum och antal efterbeställningar. I arkivet på Göteborgs stadsmuseum finns ytterligare 10 000 glasnegativ tagna av Harald, alla med samma detaljerade information. Men det återkommer jag till längre fram. Berättelsen innehåller följande avsnitt:
-
Uppväxten I Bärfendal
-
De tidiga ateljéerna
-
Ateljé Jonason
-
Det stora uppdraget
-
Nya marknader
-
Arkivfyndet
Harald är min farmors bror och genom åren har jag fått höra att han var en pionjär som dokumenterade allmogen i Bohuslän. Min far berättade att han porträtterade backstusittare, eller strandsittare som det heter i Bohuslän. Det gjorde mig nyfiken eftersom jag själv är fotograf.
Stockholm i januari 2025
Lars Holmqvist
Kontakt:
Harald Holmqvist,
sjävporträtt 1949.
Uppväxten i Bärfendal
Harald Holmqvist föddes 1877 i Bärfendal i mellersta Bohuslän. Tolv år gammal får han en kamera av sina föräldrar. Det är sommar och han har just avslutat sin 6-åriga folkskola. På lördagarna cyklar han längs slingrande grusvägar till Fjällbacka och fotograferar fiskarna när de kommer in med fångsten efter en vecka till sjöss. Helgen därpå är han tillbaka och säljer bilderna när fiskarna kommit in till kaj och hunnit ta sig några supar. Historien har jag fått berättad av Haralds barnbarn och beskriver starten på en 60-årig karriär som fotograf.
Harald växte upp i skolhuset där hans far Carl-Fredrik var folkskollärare. Han var socknens starke man; ordförande i kommunalstämman, ledamot i kyrkofullmäktige och landstingsfullmäktige. Dessutom ansvarade han för socknens postgång. 1896 och 1902 kandiderar han till riksdagen för de frisinnade men förlorar i den lokala valkretsen. Carl-Fredrik stred bland annat för "skärpt nykterhetsarbete och att yttrande- och församlingsfriheten skulle hävdas". Han hade för tiden radikala idéer och pläderade för att folkskolan skulle ersättas med en enhetsskola och kompletteras med en mellanskola. Haralds mor Paulina växte upp i en skara av sju barn på gården Hästhagen i Bärfendal. Även hon var delaktig i skolarbetet, som slöjdlärare. I familjen fanns också Haralds systrar Anna, Hildur och Rut samt halvbrodern Axel från faderns första äktenskap.
Bärfendal var vid den här tiden en utpräglad jordbruksbygd med cirka 700 invånare, ett antal som ökat stort de senare åren. Det gjorde att många liksom Harald tvingades att söka sig till andra orter för arbete. Ingen av hans syskon fanns kvar i Bärfendal i vuxen ålder.
Sommaren 1988 besökte jag skolhuset som då var ett museum. Jag arbetade på lokaltidningen Bohusläningen och vi gjorde ett reportage om Bärfendal och hembygdsföreningen där. På väggen i det gamla skolhuset hängde ett porträtt av Haralds far och jag frågade vår guide hur fadern kan ha varit som person. Han var en sträng herre, var det korta svaret. Jag undrade då för mig själv hur det kan ha varit att växa upp med en sträng far som styrde och ställde i socknen och som även var hans lärare. Förmodligen en viss press, men allt tyder på att uppväxten var bra. Samtliga barn får någon form av fortsatt utbildning efter folkskolan och genom åren kom Harald att ha mycket kontakt med både föräldrar systrar som ofta besökte hans ateljéer runt om i landet.
Familjefoto av kabinettstypen taget av Bärfendalsfotografen Albin Berns år 1895. Harald är 17 år och står bakom sin far Carl Fredrik.
Från vänster ses systrarna Anna och Hildur, Haralds mor Paulina med dotter Rut i knät. Haralds halvbror Axel, från faderns första äktenskap, hade nu flyttat hemifrån och saknas på bilden.
Skolhuset med lärarbostaden inrymd i längan till höger. Längst ner till höger i bild står fotograf Herman Olsson vid sin grind med dotter Naemi i hand. Foto 1913 av Albin Berns, också han från Bärfendal (se nästa avsnitt).
Haralds far, bilden som tidigare hängde i skolsalen. Detta fotografi tog jag på husets vind vid ett besök 2023. Bakom kulramen ses tapeter från tiden då familjen använde utrymmet som sovloft under somrarna
Harald blir fotograf
Kameran som Harald fick av föräldrarna bör ha varit en uppmuntran för att bli fotograf. Men hur såg de egentligen på hans yrkesval?
Även om Haralds far var akademiker tror jag att föräldrarna såg att fotograf var ett framtidsyrke; det låg helt enkelt i tiden. Under andra halvan av 1800-talet ville alla ha sitt porträtt förevigat på ett visitkort som byttes i sociala sammanhang och i hemmen fylldes digra fotoalbum med familjebilder från ateljéerna. Haralds framtida karriär kom att bygga på ateljéporträtt, där bilden monterades på kartong med fotografens namn och adress tryckt längst ner. Bilderna kunde dupliceras till många kopior. Storleken på de mindre visitkorten var ungefär 6x9 cm och de större kabinettskorten hade måtten 11x16 cm.
Familjen kände tidigt stolthet över Haralds arbete; hans vykort fanns i föräldrahemmet och de användes.
Hans syster Rut skickade 1902, när hon fortfarande bodde hemma, ett av hans vykort till sin äldre syster Anna i Lysekil. Vykortet fann jag nyligen på en auktion.
Haralds tar alltså sina första bilder som tolvåring. Men var hade han lärt sig att fotografera och framkallade han glasplåtarna själv?
Praktik i Bärfendal
Någon formell fotografisk utbildning fanns inte i Sverige vid den här tiden. Däremot fanns det två etablerade fotografer i Bärfendal när Harald börjar sin bana: Albin Berns och Herman Olsson. Genom dem kommer han i kontakt med yrket och får sin första praktik i deras ateljéer. Harald får lära sig den tidiga våtplåtstekniken, där glasplåten beströks med kemikalier just innan fotografering. Direkt efter exponeringen måste plåten sedan framkallas i ett kletigt bad med silversalter. Togs bilden utomhus krävdes ett portabelt mörkrum. Under senare delen av 1800-talet kom den enklare torrplåtstekniken som tillät flera exponeringar vid fototillfället och framkallningen kunde vänta till kvällen. Den nya tekniken underlättade fotograferandet avsevärt. Ändå använde Harald sig av glasplåtar ända fram till slutet av 1930-talet, trots att filmen då var väl etablerad. Förmodligen tyckte han att plåtarna gav ett finare resultat än den mer lätthanterliga filmen.
Harald hade sin första anställning i Falun 1893, troligen som biträde. Han arbetade också i Köpenhamn och utbildade sig i Dresden. I Sverige fanns inga formella utbildningar för fotografer vid denna tid. Det skulle faktiskt dröja ända till 1970-talet innan en fotografisk högskoleutbildning startar här (Konstfack i Stockholm). Svenska fotografer som ville förkovra sig fick därför söka sig till privata skolor hos etablerade fotografer i utlandet. Eftersom Harald växer upp i ett hem där kunskap är viktigt, är det troligt att han fick studiestöd hemifrån för sin utbildning i Dresden.
De första yrkesåren kom att bli tuffa. I en intervju i Göteborgs handel- och sjöfartstidning 1955 beskriver Harald starten så här:
"Fotograferna hade det slitsamt på den här tiden. Han arbetade från morgon till kväll och även på söndagarna. Endast på nyårsdagen och på långfredagen fick han vara ifred; semester förekom aldrig. Till söndagsfotograferingarna kom i regel tjänstefolk, som inte hade tid att komma på vardagen. På den tiden kunde fotografering endast ske i dagsljus och vardagarna var för herrskapsfolk som disponerade sin tid, söndagarna för jungfrur och betjänter”.
Ett typiskt familjealbum från 1800-talets slut. Albumen kompletterades med nya bilder fram till 1930-talet. Harald kom att bygga sin framtida verksamhet på den här typen av ateljébilder. Albumet ovan tillhörde mina farföräldrar, där jag funnit flera av Haralds bilder.
Ateljéerna i Bärfendal där Harald praktiserade. Till vänster Herman Olssons ateljé 1895. Albin Berns visitkortsbild till höger är från sent 1880-tal, innan han byter efternamn. Bild ur boken Fem socknar i Munkedal och www.rotter.se.
Haralds utrustning
En av Haralds tidiga kameralinser tillverkad 1850 - 1860 av franska Jamin & Darlot. Linsen monterades ursprungligen på en lådkamera för våtplåt/kollodiumteknik. Harald använde troligen linsen även för de senare torrplåtarna. Bild: GSM.
Haralds fotoramar för glasplåtar.
Bild: Göteborgs stadsmuseum (GSM).
Haralds fotoväska. Bild: GSM.
Under flera år annonserade W. Cronenberg i Fotografisk Tidskift. Här en annons i september 1890.
De första ateljéerna
Att vara fotograf vid förra sekelskiftet innebar ständiga resor till nya orter där arbete fanns. Under åren 1899 till 1909 byter han bostadsort sex gånger och arbetar både som föreståndare hos andra fotografer och i ateljéer som han själv ägde.
Den 27 maj 1899 ser Harald följande annons i Göteborgs Aftonblad:
Det är fotograf Hjalmar Brink som söker en "skicklig herre" till sin filial. Harald hade just avslutat militärtjänsten, söker platsen och får den. Ateljén låg på Stigbergstorget 2 i Göteborg där han packar upp sina väskor strax innan det nya seklet börjar. I fastigheten fanns både postkontor och telegraf och troligen elektricitet. En av de första som porträtteras i ateljén är hans mor Paulina.
Efter några månader köper han ateljén och driver den i sitt eget namn, men redan i september 1900 säljer han den till fotograferna Plathino & Olson. Här visar den 22-åriga Harald direkt prov på affärsmässighet.
Flera av kunderna i ateljén kom från Grebbestad, bland andra förläggare Viktor Svensson. Mötet kan ha öppnat vägen för nästa uppdrag som väntade i Grebbestad.
Ateljén låg på Stigbergstorget 2 med ingång under de vita markiserna. Fotograf okänd, GSM. Bilden är tagen före1903 då spårvagn började trafikera platsen.
En grupp herrar från Grebbestad. Kabinettfoto ur familjealbum.
Haralds mor Paulina. Visitkort ur familjealbum.
Hösten 1900 stiger Harald på någon av "passagerarångarne" som gick mellan Göteborg och Kristiania och är framme i Grebbestad efter åtta timmars färd. Harald har uppdraget att sköta driften av Svante Haegers verksamhet då ägaren driver en annan ateljé i Lysekil. Han flyttar in i ateljén som låg på nuvarande adress Baggegatan 3. Huset finns kvar men utan spår av någon fotografisk verksamhet. När huset byggdes om på 1940-talet slängdes alla glasplåtarna, ett öde som delades av de flesta ateljéerna i samband med att rullfilmen kom.
Harald såg till att ha sitt namn på både ateljébilder och vykort, vilket underlättat eftersökningen av hans bilder. Många av fotografierna användes för vykort som gavs ut av förläggare Viktor Svensson som Harald träffat i Göteborg. Vid 1900-talets början var vykorten omåttligt populära; år 1904 postades 48 miljoner vykort i Sverige.
Haralds motiv utanför ateljén visar ofta arbetare och två av hans vykort föreställer just en backsusittare, precis som min far beskrev. Det måste varit just dessa bilder som han hört talas om men inte sett. Fotografiet av "Cedra" utanför hennes koja bildar tillsammans med ateljéporträttet ett starkt reportage om en utsatt kvinna i Grebbestad. Även om Harald tar bilderna för vykort och försäljning så är jag övertygad om att han ville berätta hennes historia.
I november 1903 beger sig Harald till Lysekil för nästa uppdrag.
Två fotografier av backstusittaren "Cedra". Båda bilderna gavs ut som vykort. Ateljébilden är ett originalfoto, en gåva från förläggare Viktor Svenssons släkt.
Våren 1904 pågick där en stenhuggarstrejk. Slagsmål utbröt mellan strejkare och strejkbrytare vid lasthamnen och Harald är på plats för att fotografera. Lysekilskuriren rapporterar om händelsen den 28 maj:
"Stenhuggare träffade en öfverenskommelse med
en fotograf här i staden, som också mycket riktigt vid middagstiden i onsdags när församlingen var som mest brokig, knäppte af hela högen. Fotografierna torde ha en strykande åtgång"
Några dagar senare säljer han bilder från händelsen via annonser i tidningen. Priset var en krona per bild.
Haralds annons i Lysekilskuriren.
Harald arbetar nu som tillfällig föreståndare i Malcom Jacobsons ateljé på Kungsgatan 5 i Lysekil. Under året i Lysekil bor han hos sin syster Anna och hennes man John Sterner på Färgaregatan 3. På adressen bor även systern Hildur.
Bilderna som Harald nu tar är inte märkta med hans namn. Därför har jag inte kunnat spåra hans produktion, förutom ett fint porträtt av systern Rut. Förmodligen är föräldrarna med i ateljén och efter fotograferingen beger de sig nog hem till familjen Sterner där Harald bor med två av systrarna.
Efter ett drygt år i Lysekil beger han sig nu söder ut, närmare bestämt till Helsingborg.
Strejkbrytare lastar ombord sten på kuttern LL 208 under polisens beskydd 1912 eller 1913. Fotograf okänd, bild från Sjöhistoriska muséet.
Malcom Jacobsons ateljé på Kungsgatan 5.
Huset brann ner år 1912.
Haralds syster Rut porträtterad av Harald 1903. Visitkortsbild ur släktalbum.
I december 1904 flyttar Harald in på Kullagatan 12 där han köpt Oscar Ragnitts fotografiateljé. Ateljéns nya namn blir Ragnitt & Holmqvist.
Under 1800-talets andra hälft hade Helsingborg haft den största befolkningsökningen i landet och hade nu cirka 25 000 invånare. Att Harald nu befinner sig i en storstad märks i mer varierade fotouppdrag. Förutom de vanliga ateljébilderna utför han även flera reportage för tidningen Hvar 8 dag. Ett exempel är då den blivande kung Gustav VI Adolf och hans Margareta intar Sofiero slott - den bröllopsgåva från Oscar II. Bilderna från uppdragen säljer han sedan via Killbergs bokhandel på Stortorget. Harald tar också många vykortsbilder som ofta kolorerades.
En intressant detalj är att Harald ofta kopierade in egna molnformationer i sina bilder. De kolorerade vykorten från de två parkerna i Helsingborg är ett tydligt exempel på det - samma himmel har använts i båda motiven. Idag finns snabbkommando i datorn för att byta himlar men det fungerade även för 120 år sedan.
Efter ett år i Helsingborg säljer Harald tillbaka ateljén till Oscar Ragnitt. I december 1905 stiger han på
tåget till Stockholm för ett nytt uppdrag.
Bakgården på Kullagatan 12 där ateljén var belägen. Bild från tidigt 1900-tal ur boken Helsingborgs fotografer. Fotograf okänd.
Nedan två motiv med samma himmel.
På nyåret 1906 flyttar Harald in på Tegnérgatan 25
i Vasastan i Stockholm. Därifrån är det bara tio minuters promenad till Gustav Adolfs torg 8. På adressen finns Anders Wiklunds fotografiateljé, där Harald kommer att arbeta ett år som föreståndare. Ateljén låg mitt emot det nybyggda operahuset, nära Gustav Adolfs Torg och Drottninggatan. I området hade flertalet av stadens tongivande fotografer och konstnärer sina ateljéer.
Jag har inte hittat några av Haralds bilder från Stockholm, då fotografierna stämplades "A. Wiklund". Däremot fann jag i en tidningsnotis att Harald gjorde Wiklunds kopior till Konst- och industriutställningen i Norrköping 1906. Fotografierna vann en silvermedalj på utställningen.
I augusti 1906 nås Harald av beskedet att hans far Carl-Fredrik fått ett slaganfall. Harald tar tåget till Bärfendal via den nybyggda Bohusbanan. Troligen hinner han ta avsked av sin far, som avlider 63 år gammal. Lösöret från Haralds barndomshem, inklusive skolorgeln, säljs på auktion. Haralds mor Paulina och hennes dotter Rut flyttar till ett hus på Lilla Kyrkogatan i Lysekil. Haralds föräldrar hade just låtit bygga huset, troligen tänkt för ett framtida pensionärsliv. Men ödet ville något annat.
Folkliv på Arsenalsgatan, mot Gustav Adolfs torg. I andra huset från höger låg Haralds ateljé. Foto cirka 1900 av Kasper Sahlin, STH stadsmuseum.
Ett porträtt taget i Wiklunds ateljé vid tiden för Haralds arbete där. Vem som tog bilden är dock oklart. Bild från www.rotter.se.
Samarbetet med ateljéägare Wiklund i Stockholm fortsätter nu i Falun. Där har Wiklund förvärvat en ateljé som Harald får uppdraget att förestå. Ateljén låg på Bergmästaregatan och han driver den i ägarens namn.
År 1907 ställer Harald ut en samling pigmentbilder
i skyltlådor mot gatan vid Bergslagskontoret. Pigmentbilderna, som var en tidig form av färgbilder, fick mycket goda recensioner i Falukuriren. Haralds syster Hildur besöker sin bror i Falun och får då ett fint porträtt med sig från ateljén. I augusti 1908 gör Harald ett reportage om arkitekt Sonja Ahlström som publiceras i tidningen Hvar 8 dag. I övrigt har inga bilder kunnat identifierats till just Haralds kamera under åren i Falun.
Till sin hjälp i ateljén hade Harald biträdet Edla Åwall.
Troligen arbetade de även tillsammans i ateljén i Stockholm. De flyttar samtidigt till Falun där de bor på samma adress, i direkt anslutning till ateljén. Kan de ha varit ett par? Kanske, men det var samtidigt vanligt att fotografer bodde i ateljéns lokaler. Deras vägar skiljs när Harald slutar och Edla Åwall tar över hans uppdrag som föreståndare. Harald kommer dock tillbaka till Falun 1914. Han tar en vacker naturbild för Hvar 8 dag men det är oklart om han gör fler uppdrag där eller träffar Edla Åwall under besöket.
Bergmästaregatan i Falun. Ateljén låg i huset längst ner till vänster, med fönster på taket. Bild: Dalarnas museum, cirka 1900.
Haralds porträtt av syster Hildur. Bild ur släktalbum.
Reportage, Hvar 8 dag, 1908.
Vinjettbild i Hvar 8 dag som Harald tog vid sitt senare besök i Falun
Atelier Jonason 1909 - 1955
Efter tio år av ständiga resor är Harald tillbaka i Göteborg där han en gång hade sin första ateljé. Här kommer att stanna och bilda familj. År 1909 flyttar han in i Vasa församling och börjar arbeta som föreståndare för Atelier Jonason. Ateljén startades 1864 av Aron Jonason som var 1800-talets mest kända fotograf i Göteborg med ett stort umgänge bland stadens kändisar och kulturella.
I samband med att Haralds börjar sitt uppdrag flyttar ateljén till nya lokaler på Östra Hamngatan 39. Flytten uppmärksammas i pressen. Den 31 oktober 1909 skriver signaturen E-z följande i Göteborgs aftonblad:
Aron Jonasons nya atelier är ett samtalsämne i staden. Igår invigdes den av teaterdirektörer, författare, stadsfullmäktige. redaktörer, ingeniörer, hoffotografer från Skåne och Danmark, kammarherrar, bankdirektörer, grossörer, m fl. Och alla kommo övferens om, att den nya ateliern kan betraktas som en kulturell epok i Göteborgs historia.
Yrkeskarriären tar fart
Harald är nu föreståndare för en societets-atelier innanför Vallgraven i Göteborg och verkar vara lika förtrolig med storstadens nobless som med de fiskare och stenhuggare han mött i Bohuslän. Kunderna strömmar till. I återkommande annonser söker han retuschörer och biträden och givetvis finns det en springpojke. Redan efter tre år köper Harald ateljén och affären måste anses lyckad - han kom att stanna i där under under hela sin fortsatta tid i yrket. Det ursprungliga ateljénamnet behöll han genom åren, även på sina bilder. Jag har aldrig förstått varför, det vanliga är ju att fotograferna hade sitt eget namn på verksamheten. Förmodligen bedömde han att det gamla ateljénamnet var starkare som varumärke. För min del har det gjort eftersökningen av bilder svårare. Jag har därför utgått från att Harald är upphovsman till alla bilder från "Ateljé Jonason" som är daterade efter 1909, året då han kom att förestå ateljén och sedan äga den.
Journalisten Harald Holmqvist
Parallellt med de otaliga ateljéporträtten gör Harald journalistiska uppdrag för bildtidningen Hvar 8 dag. Tidningen startade 1899 och var långt före sin tid med dokumentära fotoreportage. Harald publiceras vid drygt 150 tillfällen fram till 1932, då tidningen slås samman med Idun. Förutom porträtt gör han ofta omslagsbilder och flersidiga reportage med journalistiskt innehåll. 1929 skickas han ut på ett uppdrag som skulle platsa i vilken kvällstidning som helst. Han porträtterar en pojke som varit försvunnen men hittad efter stort sökarbete av polisen. Tidningen skriver: "Bengt Tore Svensson, den i skogen bortkomne och efter 4 dagar återfunne 6-åringen, är återfunnen. Han hade livnärt sig med blåbär, var helt kry och syntes ta det hela med stort lugn".
I slutet av 1914 utnämns Harald till Kunglig Hoffotograf, en titel han lägger till på bilder, i annonser och i korrespondens. I Sverige fanns 65 hovfotografer vid den här tiden, så titeln var inte unik men den gav trovärdighet och bra reklam.
1916 inleder han ett långt samarbete med Lorensbergsteatern och Folkteatern, där han tar bilderna för programbladen och till pressen.
Året efter blir Harald invald i Svenska Fotografers Förbundsstyrelse där han bland annat drev frågan om minimipriser för att motverka att oseriösa fotografer erbjöd orimligt låga priser. Han höll även kurser för medlemmar och skrev flera artiklar om fototeknik i medlemstidningen. Harald fick förbundets förtjänstmedalj 1927 och fortsatte styrelsearbetet fram till 1955.
Familj
Harald träffar sin blivande fru Elsa Gustavsson i ateljén dit hon kom för att få ett konfirmationsporträtt. Skärtorsdagen den 28 mars 1918 gifter de sig i Göteborg. Harald är då 41 år och Elsa är 21. Samma år flyttar paret till Lerum där de ett år senare får sitt första barn, Carl-Harald.
En liten händelse från Lerum: Våren 1919 var Harald och Elsa på gudstjänst i Lerums kyrka. Harald var dock inte nöjd med förkunnelsen utan anmälde prästen till Justitieombudsmannen (JO). Orsaken var att prästen uppmanat sina åhörare att rösta på ett visst parti i de kommande valen. JO bad Harald att komplettera med intyg där fler åhörare styrkte beskyllningen. Så skedde inte och anmälan lades ner. Berättelsen återgavs i både Dagens Nyheter och i lokalpress.
Tiden i Lerum blir kort. Redan efter ett drygt år flyttar familjen tillbaka till Göteborg. Innan dess har Harald köpt en fastighet på Linnégatan 16 och troligen är det dit flytten går nu. Familjen kommer att tillbringa sina kommande dagar i Göteborg där de också får två döttrar; Marianne född 1922, och Britt född 1925. Somrarna tillbringar familjen i Göteborgs skärgård där de hyr ett hus på Hönö.
Ingången till ateljén som låg en trappa upp på Östra Hamngatan 39. Två damer betraktar bilder i ateljéns skyltskåp. Huset finns kvar och inrymmer idag en klädbutik. Bild 1914, GBG stadsmuseum, fotograf okänd.
Harald vid ateljéns retuschbord. Foto av sonen Carl Harald troligen 1955. I bakgrunden till höger skymtas ett stereoskop, där två bilder tillsammans skapade en illlusion av tredimensionellt djup. Skåpet finns idag bevarat och renoverat hemma hos ett av Haralds barnbarn.
Interiörbild ur ett reklamblad inför flytten av ateljén 1909,
då Harald blir föreståndare. Ateljén sägs vara i "modern salongsstil". Längst upp till vänster ses ateljéns grundare Aron Jonason.
Elsa med dotter. Fotografi av Harald från familjens sommarnöje på Hönö.
Det stora uppdraget
År 1923 bildar Harald Fotomonopolet tillsammans med Fritz Bruce och Anders Karnell. Uppdraget var att fotografera Jubileumsutställningen i Göteborg. Bolagets namn var väl valt - de hade i stort sett ensamrätt till all fotografering från utställningen. Inte ens allmänheten fick fotografera fritt.
Utställningen startade dramatiskt. I Göteborgs hamn pågick en blockad och bråk utbröt mellan strejkare och strejkbrytare. Skott avlossades i hamnen samtidigt som kung Gustav V invigningstalade på utställningen. Händelsen påverkade inte ceremonin som genomfördes planenligt.
Utställningen blev den största som dit tills genomförts i Norden med 4,4 miljoner besökare. Som jämförelse kan nämnas Stockholmsutställningen 1930 som hade 4 miljoner besökare.
Fotomonopolets uppdrag är omfattande. De fotograferar primärt för utställningens ledning men även för utställare och tidningar och de tar en mängd bilder till officiella vykort som gavs ut i numrerade samlingar och som vyalbum. En "snabbfotgrafiateljé" inreddes för säsongskortens porträtt, som fick kosta högst 50 öre.
Under utställningens första månader rådde fotoförbud för allmänheten. Att bryta mot förbudet kostade 10 000 kr i böter, en hiskelig summa som idag motsvarar 350 000 kr. För att ändå erbjuda besökare ett porträtt från området upprättade Fotomonopolet en utomhusateljé, där man kunde få ett porträtt taget mot en målad fond av Minneshallen. När fotoförbudet sedan hävdes efter tre månader, erbjöds allmänheten att få sina egna bilder framkallade och kopierade av Fotomonopolet.
Någon lagstadgad upphovsrätt fanns ännu inte, utan uppdrag avtalades separat. Det bäddade för tolkningstvister vilket nu blev fallet. Tillsammans med jurister drev Harald ersättningsfrågor för Fotomonopolet. Hundratalet inlagor mellan parternas jurister finns arkiverade i Region- och stadsarkivet i Göteborg. Frågorna handlade till exempel om att utställningens tjänstemän själva hade fotograferat föremål och montrar i stället för att beställa bilder av Fotomonopolet.
Vid den här tiden var det vanligt att de större utställningarna i Sverige upphandlade fotografer som fick ensamrätt till fotografering. Via avtal fick ledningen kontroll och styrning över över bildernas innehåll och form. Om Fotomonopolets bilder kom att påverkas av det har jag svårt att avgöra. I det digra bildmaterialet ter sig formspråket ganska likartat trots att det är tre olika fotografers bilder. Förmodligen hade gruppen enats om en enhetlig stil tillsammans med utställningens ledning. Ensamrätten skapade givetvis en likriktning i bildspråket, vilket kritiserades i en artikel i Aftonbladet. Det är förstås en rimlig kritik. Personligen tycker jag att det finns en finstämd estetik i många av gruppens bilder, men med en tidsenlig distans till människorna på bild.
En omdiskuterad attraktion på utställningen var det så kallade Lilleputlandet, där en tysk varitégrupp bestående av småväxta personer uppträdde för både vuxna och barn. Bilderna av dem känns idag sorgliga och daterade men jag har ändå valt att visa ett exempel i bildspelet nedan. Företeelsen att visa upp mänskligt avvikande personer levde kvar ända in på 1940-talet i Sverige.
Fotomonopolets medlemmar utanför sin lokal på utställningsområdet. Från vänster Fritz Bruce, Anders Karnell och Harald Holmqvist. Bild GBG stadsmuseum.
Jubileumsutställningens karakteristiska torn. För ovanlighetens skull en solig dag; under 111 av utställningens 161 dagar regnade det. Bild: Göteborgs stadsmuseum.
Säsongskort till utställningen. Porträtten togs av Fotomonopolet för 50 öre. Bild: GBG stadsmuseum.
En av fyra serier med vykort som gavs ut på Axel Eliassons konstförlag.
Bildspel från Jubileumsutställningen (klicka i bilden).
Bilder ur GSM arkiv.
Invigningsceremoni på Gustav Adolfs torg.
Gustav V utanför minneshallen.
Minneshallen.
Invigningsceremoni på Gustav Adolfs torg.
Nya marknader
Under slutet av 1920-talet minskar intresset för de traditionella ateljéporträtten allt eftersom enklare kameror med rullfilm börjar bli vanliga i de svenska hemmen. Familjealbumen fylls av egna bilder. Men som vanligt är Harald inte sen att anpassa sig och satsar nu på amatörmarknaden.
Harald startar 1925 två butiker för amatörfotografer och har nu verksamheter på tre adresser inom Vallgraven. Han erbjuder film, plåtar, kameror, framkallning och kopiering av bilder.
Polyfoto kom att revolutionera fotomarknaden där 48 mindre bilder kunde tas direkt efter varandra och framkallas på en och samma glasplåt eller planfilm. Kunden fick många bilder att välja mellan, något som fungerade väldig väl vid barnfotografering. Polyfoto kom till Sverige 1933 och redan året efter erbjöd Harald tekniken till sina kunder. Så här beskriver han det kommande uppsvinget i en tidningsintervju:
"Så kom polyfotot och det blev en ny rush. Alla kom till fotografen. Den långa sittningens tid var förbi, gammal som ung kunde komma och slå sig ner och vips var en hel serie bilder tagna. Vi hade nog 40 000 sittningar om året i Göteborg när polyfotot kulminerade åren 1937 - 1938".
Polyfoto blev en stor fotoindustri som fanns kvar ända in på 1960-talet.
I stadsmuséets arkiv finns ett antal stadsbilder som Harald tog mellan åren 1910 och 1940. Bilderna bör ha tagits på uppdrag av staden och i vissa fall av fastighetsägare och butiksinnehavare.
I juni 1938 fyller kung Gustav V 80 år, vilket firades på ett fullsatt Stockholms Stadion. Många fotografer var på plats, däribland Harald. Han tog en nära bild på kungen i sin kortegevagn. En bild från tillfället signerades och ramades in och såldes 2023 på Bukowskis auktionshus.
Under 1940-talets krigsår sjunker efterfrågan på fotouppdrag och Harald ägnar sig mycket åt utbildning. 1941 - 1943 tjänstgjorde han som lärare i fotografi vid Statens Hantverksinstitut och han hade flera kurser i seriebildsfoto och bokföring för fotografer.
Fram till 1950-talet hade bröllop bara meddelats som enradiga notiser i tidningarna men nu får bröllopsbilder ett uppsving. Familjesidorna fylls av nygifta par och Atelier Jonasons byline syns ofta under bilderna.
Reklamfoto
Haralds son Carl-Harald hade varit nära sin fars arbete under hela uppväxten. I en annons 1941 omnämns han som assistent i firman. Även om Harald alltid anammat nyheter i branschen, så tar sonen nu med sig nya erfarenheter in i verksamheten. 1947 får Carl-Harald ett stipendie för en studieresa till London, där han besöker fotoateljéer och annonsbyråer. Samma år publiceras Ateljé Jonasons första annons för reklamfoto. Verksamheten växlar nu över till reklamuppdrag i färg på uppdrag av annonsbyråer. Den framgångsrika affärsidén är att placera ateljéns fotografer på plats hos byråerna, där de utför fotouppdrag för deras slutkunder. Legendariska annonsbyråer som Gumaelius, Stendals och Bates är exempel där Volvo och Pripps utgör några av slutkunderna.
Harald drar sig tillbaka
1955 tar sonen Carl-Harald över firman och Harald kliver av den dagliga verksamheten. Under sina sista år tar han ofta långa promenader i Göteborg och tittar då och då in i ateljén, enligt hans barnbarn. Förmodligen var han nyfiken på den nya tidens fotografi, kanske saknade han yrket och kunderna.
När Harald somnar in 1962 är han 82 år gammal och har verkat som fotograf i över 60 år. Först som biträde med tunga träkameror och på slutet reklamuppdrag för svenska storkoncerner. Det enda Harald inte hann uppleva var den digitala bilden. Och tänker man på den samhälleliga utvecklingen så svindlar det - men det är en annan historia.
Jag har nu levt med Harald genom arkiv, tidningsklipp och böcker. Inget sägs där om hans person. Ändå tycker jag mig se konturen av en ytterst målmedveten och strävsam person, en driven fotograf och en duktig affärsman med förmåga att skapa goda samarbeten. Han är definitivt en rättskaffens man. Jag tänker då på tvisterna runt jubileumsutställningens avtal, hans JO-anmälan och styrelseuppdragen. Samtidigt rör han sig i mer bohemiska kretsar på teatern och bland kulturpersonligheter. Han var också en familjekär far som ser ut att kunna koppla av på sommarnöjet i skärgården. Så givetvis hade han olika sidor.
Som jag nämnde tidigare, drev han fyra av sina sju ateljéer i andra fotografers namn. Det gällde även den längsta tiden i Aron Jonasons ateljé. Affärsidén att förvalta ett redan inarbetat varumärke kom alltså före bekräftelsen av att se sitt eget namn i tryck och på sina bilder. Ingen äregirighet här, alltså.
En sak tror jag mig vara säker på, nämligen att han hade en genuin nyfikenhet på människor och en förmåga att skapa förtrolig kontakt med dem han fotograferade - egenskaper som utmärker alla stora bildskapare.
Harald riktar sig till amatörmarknaden 1925.
Harald (till vänster) och kollegan Curt Götlin granskar negativ vid en kurs om polyfoto år 1945. Foto: Karl Sandels. Bild Moderna Muséet.
En stadsbild över Södra Hamnkanalen, ej daterad.
Bild: GBG stadsmuseum.
Haralds signerade bild på kung Gustav V. Bild Bukowskis.
Sonen Carl-Harald tar över firman 1955, vilket uppmärksammades i ett reprotage i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.
Harald med en cigarr efter en god lunch.
Bilden togs av sonen Carl-Harald.
Arkivfyndet
Jag vill avsluta med berättelsen om hur jag upptäckte en dold bildskatt.
I förteckningen över bilder på Göteborgs stadsmuseums arkiv såg jag att det fanns 49 samlingar med glasnegativ från Haralds ateljé som inte var digitaliserade. Jag blev förstås nyfiken på vad som dolde sig i dessa lådor.
Jag kontaktade arkivet och frågade om jag kunde få titta på materialet. Trots att arkivet var stängt på grund av flytt, fick jag komma dit en dag i början av 2025. Till min stora förvåning upptäcker jag då att materialet omfattar cirka tio tusen (!) glasnegativ med ateljéporträtt som Harald tagit mellan åren 1910 och 1940. Jag hinner gå igenom två av de 49 arkivlådorna under min dag och upptäcker att varje bild har en vidhäftad information med Haralds anteckningar. Där framgår kundens namn, datum och antal kopior han gjort. Det är alltså Haralds handstil på alla bilderna jag ser. Jag känner mig påtagligt nära min farmors bror när jag med bomullsvantar håller i hans 100-åriga bilder och anteckningar. Tyvärr har glasnegativens emulsion begynnande arkivskador och jag berörs av förgängligheten; ska alla dessa bilder på brudpar, studenter, familjer, välklädda herrar och damer som alla ville bli förevigade, bara försvinna? Jag fotograferar av ett 15-tal porträtt mot ett ljusbord, fler hinner jag inte med.
Jag diskuterar med arkivarien om jag kan hjälpa till att registrera namnen och göra materialet sökbart, men det är svårt att få till av formella skäl. Och att skanna alla negativ skulle bli enormt tidskrävande. Jag är ändå glad att ha upptäckt bildskatten. Eftersom jag kände igen Haralds handstil kunde jag konstatera, och meddela arkivet, att bilderna var hans. Informationen på arkivets webb om de 49 arkivlådorna är nu uppdaterad med Harald som upphovsman.
Ett av Haralds tio tusen arkiverade glasnegativ med hans egna anteckningar.
Till höger en av de 49 lådorna med glasnegativ på Göteborgs stadsmuseums arkiv.