Uppväxten i Bärfendal
Harald blir fotograf
De tidiga ateljéerna
Atelier Jonason
Fotomonopolet
Nya marknader
Signerat självporträtt 1949.
Harald Holmqvist
Fotograf
1877 -1962
Bilden till höger hängde alltid över min fars säng.
Med vördnad berättade han att den togs 1923 av hans morbror Harald Holmqvist i Göteborg. Som bild betraktad är den inte speciell, men för min far var den det. Jag förstod aldrig riktigt varför och det har varit en drivkraft för det här arbetet. Jag fick också höra
att Harald var en dokumentär pionjär som skildrade allmoge och backstusittare i Bohuslän. Det gjorde mig också nyfiken.
Underlagen för berättelsen är i huvudsak hämtade ur tidningar från tiden, böcker och tidskrifter, bildarkiv, kyrkoarkiv, hembygdsföreningar, vykort, familjealbum samt kontakt med Haralds släkt.
Sammanställningen är under arbete. Förhoppningen är att kunna komplettera med ytterligare material.
Sidan bör läsas på datorskärm eller på surfplatta.
Lars Holmqvist
lars_holmquist @hotmail.com
Bilden som Harald tog i Slottsskogen 1923. Min far står mellan sin bror och sin far.
Inledning
Uppväxten i Bärfendal
Harald föddes 1877 i Bärfendals socken i mellersta Bohuslän. Han växte upp i det nybyggda skolhuset där hans far Carl-Fredrik var folkskollärare. Byggnaderna finns kvar och förvaltas idag av hembygdsföreningen.
Harald hade tre yngre systrar och en halvbror från Carl-Fredriks första äktenskap. Haralds mor Paulina var född 1857 på gården Hästhagen i Bärfendal. Haralds far föddes 1843 i småländska Habo och kan beskrivas som socknens starke man. Han var ordförande i kommunalstämman, satt i landstingsfullmäktige och kandiderade till riksdagen för de frisinnade. Han ansvarade också för socknens postgång, med posthuset inrymt i skolhuset.
Bärfendal var på 1880-talet en utpräglad jordbruksbygd, omgivet av höga berg och med Åbyfjorden i väst. I socknen fanns cirka 700 invånare, ett antal som ökat de senare decennierna genom fredstider, laga skiften och vaccin. Det var nu svårt att få jordbruket att räcka till alla och många sökte sig till andra näringar för att få arbete. Ingen av Haralds syskon stannade kvar i socknen i vuxen ålder.
Resor till Göteborg och kustsamhällena norrut gjordes med ångbåt från bryggan vid Åby säteri, cirka åtta kilometer från skolhuset. Sträckan avverkades till fots eller med hästkärra om packningen var stor. Järnvägen mellan Uddevalla och Strömstad invigdes 1903 med närmaste station i grannsocknen Dingle. 1907 förlängdes sträckan till Göteborg.
Familjefoto taget av Bärfendalsfotografen Albin Berns år 1895. Harald är 17 år och står bakom sin far Carl Fredrik. Kanske arbetade Harald i ateljén när bilden togs. Från vänster systrarna Anna och Hildur, Haralds mor Paulina med dotter Rut i knät. Haralds halvbror Axel hade nu flyttat hemifrån och saknas på bilden.
Skolhuset med lärarbostaden. Längst ner till höger står fotograf Herman Olsson vid sin grind med dotter i hand. Foto cirka 1910, troligen taget av Albin Berns.
Harald blir fotograf
Tolv år gammal får Harald en kamera av sina föräldrar. På lördagarna cyklar han längs slingrande grusvägar till Fjällbacka och fotograferar fiskarna när de kommer in med fångsten efter en vecka till sjöss. Helgen därpå är han tillbaka och säljer bilderna till fiskarna och så börjar hans 70-åriga karriär som fotograf.
Historien, berättad av hans barnbarn, vittnar om både ambition och intresse för fotografi. Arbetet bör ha ägt rum sommaren 1889 då han slutat skolan. Var kameran från föräldrarna en uppmuntran för ett kommande yrke eller var det Haralds eget önskemål?
Förmodligen en kombination. Fotografyrket hade vuxit fram starkt under andra halvan av 1800-talet. Alla ville ha sitt porträtt förevigat på ett visitkort som byttes i sociala sammanhang och i hemmen fylldes fotoalbum med familjebilder. Haralds föräldrar såg att fotografyrket var ett framtidsyrke med möjligheter till goda inkomster. Han eget intresse bör självklart ha funnits med i sammanhanget.
Haralds första bilder som tolvåring tas alltså med siktet inställt på att tjäna pengar. Men var hade han lärt sig att fotografera, och gjorde han framkallningen själv?
I Bärfendal fanns två etablerade fotografer, Albin Berns och Herman Olsson. Troligen lär sig Harald yrket genom praktik i deras ateljéer. Först med den tidiga våtplåtstekniken, där glasplåten beströks med kemikalier just innan fotografering för att sedan framkallas direkt. Togs bilden utomhus krävdes ett portabelt mörkrum. Vid 1860-talet kom den lite enklare torrplåtstekniken, som tillät flera exponeringar och framkallningen kunde vänta till kvällen. Tekniken kom att underlätta fotograferandet avsevärt.
Harald hade sin första anställning i Falun 1893, troligen som biträde med viss lön. Han arbetade också i Köpenhamn och utbildade sig i Dresden innan han gör sin militärtjänst.
Det kommande arbetet skulle visa sig bli hårt. Så här beskriver Harald de första åren i intervju i Göteborgs handel- och sjöfartstidning 1955:
"Fotograferna hade det slitsamt på den här tiden. Han arbetade från morgon till kväll och även på söndagarna. Endast på nyårsdagen och på långfredagen fick han vara ifred; semester förekom aldrig. Till söndagsfotograferingarna kom i regel tjänstefolk, som inte hade tid att komma på vardagen. På den tiden kunde fotografering endast ske i dagsljus och vardagarna var för herrskapsfolk som disponerade sin tid, söndagarna för jungfrur och betjänter”.
Fotograf Herman Olsson porträtterad av Albin Olsson, (som senare bytte namn till Berns). Båda hade ateljéer i Bärfendal där Harald troligen praktiserade.
Haralds fotoramar för glasplåtar.
Bild: GBG stadsmuseum.
Haralds fotoväska. Bild: GBG stadsmuseum.
De första ateljéerna
Att vara fotograf på 1800-talet innebar ständiga resor till nya orter där arbete fanns. Redan i tidiga tonår hade Harald rest långväga för praktik och utbildning, men nu var det dags att ta klivet ut på arbetsmarknaden på riktigt. Under åren 1899 till 1909 byter han bostadsort sex gånger.
Göteborg 1899 - 1900
Ateljé Harald Holmqvist
Den 27 maj 1899 ser Harald följande annons i Göteborgs Aftonblad:
Det är fotograf Hjalmar Brink som söker en "skicklig herre" till sin filial. Harald hade just avslutat militärtjänsten, söker platsen och får den. Ateljén låg på Stigbergstorget 2 i Majorna. Huset hade både postkontor och telegraf i samma uppgång och ateljén hade troligen elektricitet. En av de första som porträtteras är hans mor Paulina.
Efter några månader köper han ateljén och i september 1900 säljer han den till fotograferna Plathino & Olson. Redan här visar den 22-åriga Harald prov på affärsmässighet.
Flera av kunderna i Haralds ateljé kom från Grebbestad, bland andra förläggare Viktor Svensson vars nyfödda son Harald fotograferar. Svensson hade goda kontakter med lokala fotografer och mötet kan ha öppnat vägen för nästa uppdrag som väntade i Grebbestad.
Ateljén låg på Stigbergstorget 2 med ingång under de vita markiserna. Fotograf okänd. Bild: GBG stadsmuseum.
Haralds mor Paulina. Bild ur släktalbum.
En grupp herrar från Grebbestad. Bild ur privat familjealbum
Grebbestad 1900 - 1903
"Haegers ateljé" Harald Holmqvist
Hösten 1900 flyttar Harald in i ateljén hos ägaren Svante Haeger, som nu förestår en ateljé i Lysekil. Huset finns kvar på nuvarande adressen Baggegatan 3, men utan spår av den gamla ateljén. Harald arbetar som föreståndare, och äger alltså inte ateljén, men har ändå sett till att få sitt namn på både bilder och vykort.
Harald tar många bilder för vykort som gavs ut av Viktor Svensson som Harald träffade i Göteborg. Svensson var central i stadens kulturliv som förläggare och redaktör för Grebbestadsposten.
Vid 1900-talets början var vykorten omåttligt populära; år 1904 postades 48 miljoner vykort i Sverige. Vanligtvis hade korten motiv från städernas byggnader, gator och torg, men Haralds vykortsbilder skildrar ofta arbetare. Två av vykorten föreställer en backsusittare, eller strandsittare som det hette i Bohuslän. Var Harald därmed den dokumentära pionjär som hans släkt gjort gällande? Ja, sett till hans bilder så var han det. Men motivvalen gjordes nog inte av personliga skäl. Dokumentära bilder från orten var helt enkelt populära bland badgäster att skicka till släkt och vänner.
I november 1903 tar Harald ångbåten till Lysekil för nästa uppdrag.
En ateljébild (som även gavs ut som vykort) och en dokumentär vykortsbild av samma kvinna. Bilderna gav Harald ett rykte som dokumentär fotograf.
Lysekil 1903 - 1904
M. Jacobson ateljé
Våren 1904 pågick det en stenhuggarstrejk i Lysekil och slagsmål utbröt mellan strejkare och strejkbrytare vid lasthamnen. Lysekilskuriren rapporterar den 28 maj:
"Stenhuggare träffade en öfverenskommelse med
en fotograf här i staden, som också mycket riktigt vid middagstiden i onsdags när församlingen var som mest brokig, knäppte af hela högen. Fotografierna torde ha en strykande åtgång"
Fotografen på plats var Harald Holmqvist. Några dagar senare sålde han bilder från händelsen via annonser i tidningen. Priset var en krona per bild.
Harald arbetar som föreståndare för Malcolm Jacobsons ateljé på Kungsgatan 5. Bilderna som Harald tar i ateljén är inte märkta med hans namn. Därför har det bara varit möjligt att identifiera en bild med säkerhet och det är ett porträtt av hans syster Rut. Bilden fanns i ett släktalbum.
Under sin vistelse i Lysekil bor Harald hos sin syster Anna och hennes man John Sterner på Färgaregatan 3. På adressen bor även systern Hildur.
Malcom Jacobsons ateljé på Kungsgatan 5.
Huset brann ner år 1912.
Stenhuggarstrejk i Lysekil, troligen 1912 - 1913. Strejkbrytare lastar ombord sten på kuttern LL 208 under polisens beskydd. Fotograf okänd, bild från Sjöhistoriska muséet.
Haralds syster Rut porträtterad
1903. Bild ur släktalbum.
Helsingborg 1904 - 1905
Ateljé Ragnitt & Holmqvist
Harald flyttar in på Kullagatan 12 i Helsingborg där han köpt Oscar Ragnitts fotografiateljé. Ateljéns nya namn blir Ragnitt & Holmqvist.
Helsingborg hade vuxit kraftigt under 1800-talets andra hälft, vilket märks i mer varierade fotouppdrag än i Bohuslän. Harald gör reportageuppdrag för tidningen Hvar 8 dag, till exempel drottningen av Englands besök och hertigparet av Skånes vistelse på Sofiero. Bilderna från uppdragen säljer han sedan via Killbergs bokhandel i Helsingborg, som även erbjuder hans bilder från andra aktuella händelser, bland annat en ballonguppstigning. Harald tar också många vykortsbilder som ofta handkoloreras.
Efter ett år i Helsingborg, i december 1905, säljer Harald tillbaka ateljén till Oscar Ragnitt. Harald tar
nu tåget till Stockholm.
Bakgården på Kullagatan 12 där ateljén var belägen. Bild från tidigt 1900-tal ur boken Helsingborgs fotografer. Fotograf okänd.
Hamnpaviljongen byggdes 1892 och var ett populärt dansställe för ungdomar. I bildens bakgrund ses stadens bebyggelse expandera för att ta emot arbetskraft till den framväxande industrin. Foto 1904 - 1905 av Harald Holmqvist.
Stockholm 1905 - 1906
Ateljé A. Wiklund
På nyåret 1906 flyttar Harald in på Tegnérgatan 25
i Vasastan i Stockholm. Därifrån är det bara tio minuters promenad till Gustav Adolfs torg 8, mitt emot det nybyggda Operahuset. På adressen finns Anders Wiklunds fotografiateljé, där Harald kom att arbeta ett år som föreståndare. Tyvärr har inga bilder av Harald kunnat identifieras från denna tid, då korten stämplades "A. Wiklund".
Ateljéägaren Wiklund ställer ut bilder på Konst- och industriutställningen i Norrköping 1906. Harald får uppdraget att kopiera bilderna som vinner en silvermedalj på utställningen.
I augusti 1906 nås Harald av beskedet att hans far Carl-Fredrik fått ett slaganfall. Harald beger sig till Bärfendal och hinner troligen ta avsked av sin far, som avlider den 22 augusti, 63 år gammal. Lösöret från Haralds barndomshem, inklusive skolorgeln, säljs på auktion. Haralds mor Paulina och hennes dotter Rut flyttar till ett hus på Lilla Kyrkokagatan i Lysekil, som fadern just låtit bygga.
Folkliv på Arsenalsgatan, mot Gustav Adolfs torg. I andra huset från höger låg Haralds ateljé. Foto cirka 1900 av Kasper Sahlin, STH stadsmuseum.
Falun 1906 - 1909
A. Wiklunds atelier (f.d. Aug. Wahlström)
Samarbetet med ateljéägare Wiklund i Stockholm fortsätter nu på annan ort, nämligen i Falun. Där har Wiklund förvärvat en ateljé som Harald får uppdraget att förestå. Ateljén ligger på Bergmästaregatan.
År 1907 ställer Harald ut en samling pigmentbilder
i skyltlådor mot gatan vid Bergslagskontoret. Pigmentbilder var en tidig form av färgbilder som fick mycket goda recensioner i Falukuriren. I augusti 1908 gör Harald ett reportage om arkitekt Sonja Ahlström
i tidningen Hvar 8 dag. Harald får besök av sin syster Hildur och tar ett porträtt av henne i ateljén. I övrigt har inga bilder kunnat identifierats till just hans kamera.
Till sin hjälp i ateljén hade han biträdet Edla Åwall.
De arbetade förmodligen tillsammans i ateljén i Stockholm och de flyttade samtidigt till Falun. Där bodde de på samma adress, i direkt anslutning till ateljén. Kan de ha varit ett par? Kanske, men det var samtidigt vanligt att fotografer bodde i ateljéns lokaler. Deras vägar skiljs när Harald slutar och Edla Åwall tar över hans uppdrag som föreståndare. Harald kommer dock tillbaka till Falun 1914. Han tar en vacker naturbild för Hvar 8 dag men det är oklart om han gör fler uppdrag där eller träffar Edla Åwall under besöket.
Bergmästaregatan i Falun. Ateljén låg i huset längst ner till vänster, med fönster på taket.
Bild Dalarnas museum, cirka 1900.
Haralds porträtt av syster Hildur. Bild ur släktalbum.
Reportage, Hvar 8 dag, 1908.
Vinjettbild i Hvar 8 dag som Harald tog vid sitt senare besök i Falun
Atelier Jonason 1909 - 1955
Efter tio år av ständiga resor är Harald tillbaka i Göteborg. Här kommer han att stanna och bilda familj. Han flyttar in i Vasa församling och arbetar som föreståndare för Atelier Jonason. Ateljén startades 1864 av Aron Jonason som var 1800-talets mest kända fotograf i Göteborg med ett stort umgänge bland stadens kändisar och kulturella. Ateljén var en gång Nordens största.
I samband med Haralds startar sitt uppdrag flyttar ateljén till nya lokaler på Östra Hamngatan 39. Flytten uppmärksammas i lokalpressens tidningar. I Göteborgs Aftonblad skriver signaturen E-z den 31 oktober 1909:
Aron Jonasons nya atelier är ett samtalsämne i staden. Igår invigdes den av teaterdirektörer, författare, stadsfullmäktige. redaktörer, ingeniörer, hoffotografer från Skåne och Danmark, kammarherrar, bankdirektörer, grossörer, m fl. Och alla kommo övferens om, att den nya ateliern kan betraktas som en kulturell epok i Göteborgs historia.
Yrkeskarriären tar fart
Harald blir således föreståndare för en "societets-atelier" innanför Vallgraven. Han verkar vara lika förtrolig med Göteborgs nobless som med de fiskare och stenhuggare han tidigare mött i Bohuslän.
Kunderna strömmar till. Återkommande annonserar han efter biträden till ateljén, oftast kvinnliga retuschörer för arbete med kort och glasplåtar. Givetvis finns det en springpojke. Redan efter tre år, 1912, köper Harald ateljén. Affären måste anses lyckad - Harald kom att stanna i ateljén under under hela sin fortsatta tid i yrket. Det ursprungliga varumärket "Atelier Jonason" behöll han också genom åren.
År 1914 utnämns Harald till Kunglig Hoffotograf, en titel han lägger till i sin signatur på bilder, i annonser och i korrespondens. Titeln var inte unik - i Sverige fanns cirka 65 hovfotografer vid den här tiden - men den gav trovärdighet. Brevväxling mellan ateljéns grundare Aron Jonason och hovet, visar att Aron rekommenderade Harald till utnämningen.
Under åren mellan 1910 och 1930 är porträttfoto i ateljén den stora verksamheten. I Göteborgs stadsmuseums arkiv finns idag cirka 10 000 glasnegativ som tagits i Haralds ateljé från de här åren. Negativen är dock inte digitaliserade.
Men Harald utför också många uppdrag utanför ateljén. Bildtidningen Hvar 8 dag är ett exempel, där Harald publiceras vid cirka 150 tillfällen fram till 1932 då tidningen läggs ner. I första hand publicerar han nya och gamla porträtt men även flersidiga reportage, teaterbilder och omslagsbilder. Harald får också ensamrätt till bilder från Kontoristföreningens utställning för allmänheten och han inleder ett långt samarbete med Lorensbergsteatern, där han tar bilderna för programbladen och till pressen.
1917 blir Harald invald i Svenska Fotografers Förbundsstyrelse, både inom den västra kretsen och i centralstyrelsen. En fråga Harald drev var den om minimipriser för fotografer. Syftet var att motverka oseriösa fotografer som erbjöd orimligt låga priser. Harald fick förbundets förtjänstmedalj 1927 och fortsatte styrelsearbetet fram till 1955.
Familj
Skärtorsdagen den 28 mars 1918 gifter sig Harald med Elsa Gustavsson, 21 år. De hade träffats i Haralds ateljé då han tog ett porträtt av henne. Paret flyttar in i en lägenhet i en villa i Lerum där sonen Carl-Harald föds 1919.
En liten händelse från Lerum: Våren 1919 var Harald och Elsa på gudstjänst i Lerums kyrka. Harald var dock inte nöjd med förkunnelsen utan anmälde prästen till Justitieombudsmannen (JO). Orsaken var att prästen uppmanat sina åhörare att rösta på ett visst parti i de kommande valen. JO bad Harald att komplettera med intyg där fler åhörare styrkte beskyllningen. Så skedde inte och anmälan lades ner. Berättelsen återgavs i både Dagens Nyheter och i lokalpress.
Tiden i Lerum blir kort. Redan efter ett drygt år flyttar de tillbaka till Göteborg. Innan dess har Harald köpt en fastighet på Linnégatan 16 och troligen är det dit familjen flyttar nu, men senare kommer de att bo på Hedåsgatan. Paret får två döttrar i Göteborg; Marianne född 1922, och Britt född 1925. Somrarna tillbringar familjen i Göteborgs skärgård där de hyr ett hus på Hönö.
Ingången till ateljén på Östra Hamngatan 39. Två damer betraktar bilder i ateljéns skyltskåp. Bild 1914, GBG stadsmuseum, fotograf okänd.
Harald vid ateljéns retuschbord. Bilden är troligen tagen 1955 av sonen Carl Harald. I bakgrunden till höger skymtas ett stereoskop, där två bilder tillsammans bildade en illlusion av tredimensionellt djup. Skåpet finns idag bevarat och renoverat hemma hos ett av Haralds barnbarn
Interiörbild ur ett reklamblad inför flytten 1909. Ateljén sägs vara i "modern salongsstil".
Elsa med dotter. Fotografi taget av Harald från familjens sommarnöje på Hönö.
Jubileumsutställningen 1923 och Fotomonopolet
Fotomonopolet bildades av fotograferna Harald Holmqvist, Fritz Bruce och Anders Karnell inför den stora Jubileumsutställningen 1923 i Göteborg. Bolaget fick ensamrätt till all fotografering, med vissa undantag. Tidningar kunde till exempel beviljas att ha egna fotografer på plats för enstaka uppdrag.
Jubileumsutställningen skulle ha genomförts två år tidigare, då staden fyllde 300 år, men sköts upp på grund av politisk oenighet. Från vänsterhåll ansågs utställningen för dyr i tider av ekonomisk depression. I Göteborgs hamn uppstod bråk mellan strejkare och strejkbrytare. Skott avlossades samtidigt som Kung Gustav V invigningstalade men det var inget som stoppade ceremonin.
Utställningen blev den största som genomförts i Norden med 4,4 miljoner besökare. Som jämförelse kan nämnas Stockholmsutställningen 1930, som hade 4 miljoner besökare. Många idag kända byggnader i Göteborg skapades för utställningen; Göteborgs konstmuseum och konsthall, Svenska mässan, Naturhistoriska museet, Götaplatsen, Torslanda flygplats och Liseberg blev en nöjespark.
Fotomonopolets uppdrag var omfattande. De fotograferar primärt för utställningens ledning men även för utställare och tidningar och de tar en mängd bilder till officiella vykort som gavs ut i numrerade samlingar och vyalbum. En "snabbfotgrafiateljé" inreddes för säsongskortens porträtt, som fick kosta högst 50 öre.
Under utställningens första månader rådde fotoförbud för allmänheten. Att bryta mot förbudet kostade 10 000 kr i böter, idag en summa på 350 000 kr enligt SCB:s valutaomräknare. För att ändå ge besökare ett ett porträtt från området, trots fotoförbudet, upprättade Fotomonopolet en utomhusateljé. Där kunde besökarna få ett porträtt taget mot en målad fond föreställande Minneshallen och den Millerska fontänen. När fotoförbudet hävdes efter tre månader, erbjöds allmänheten att få sina egna bilder framkallade och kopierade av Fotomonopolet.
Någon lagstadgad upphovsrätt fanns ännu inte, utan uppdrag avtalades separat. Det bäddade för tolkningstvister vilket var nu blev fallet. Tillsammans med jurister drev Harald ersättningsfrågor för Fotomonopolet, både under och efter uppdraget. Hundratalet inlagor mellan parternas jurister finns arkiverade i Region- och stadsarkivet i Göteborg. Frågorna handlade till exempel om att utställningens tjänstemän själva hade fotograferat föremål och montrar i stället för att beställa bilder av Fotomonopolet.
Fotomonopolets medlemmar utanför sin lokal på utställningsområdet. Från vänster Fritz Bruce, Anders Karnell och Harald Holmqvist. Bild GBG stadsmuseum.
Jubileumsutställningens karakteristiska torn. För ovanlighetens skull en solig dag; under 111 av utställningens 161 dagar regnade det. Bild: Göteborgs stadsmuseum.
Säsongskort till utställningen. Porträtten togs av Fotomonopolet för 50 öre.
Bild: GBG stadsmuseum.
En av fyra serier med vykort som gavs ut på Axel Eliassons konstförlag.
Nya marknader
Under 1920-talet minskar intresset för de traditionella ateljéporträtten allt eftersom enklare kameror med rullfilm börjar bli vanliga i de svenska hemmen. Men Harald är som vanligt inte sen att anpassa sig till förändringarna.
Amatörmarknaden
Harald startar 1925 två butiker för amatörfotografer; Fotobolaget på Drottninggatan 36 tillsammans med kollegorna från Fotomonopolet, och det egna bolaget Foto-Magasinet på Södra Hamngatan 39. Nu har han verksamheter i tre olika lokaler inom Vallgraven.
Polyfoto
Polyfoto kom att revolutionera fotomarknaden. Upp till 48 mindre bilder kunde tas direkt efter varandra och framkallas på en och samma glasplåt eller planfilm. Kunden fick många bilder att välja mellan, något som fungerade väldig väl vid barnfotografering. Polyfoto kom till Sverige 1933 och redan året efter erbjöd Harald tekniken till sina kunder. Så här beskriver han det kommande uppsvinget i en tidningsintervju:
"Så kom polyfotot och det blev en ny rush. Alla kom till fotografen. Den långa sittningens tid var förbi, gammal som ung kunde komma och slå sig ner och vips var en hel serie bilder tagna. Vi hade nog 40 000 sittningar om året i Göteborg när polyfotot kulminerade åren 1937 - 1938".
Polyfoto blev en stor fotoindustri som fanns kvar ända in på 1960-talet.
Stadsbilder
I stadsmuséets arkiv finns ett antal stadsbilder som togs av Haralds ateljé mellan åren 1910 och 1940. Ateljéns tidigare ägare dokumenterade byggnader för Göteborgs stad, ett uppdrag som Harald troligen övertog. I vissa fall kan bilderna tagits på uppdrag av fastighetsägare och butiksinnehavare.
Ett kungaporträtt
I juni 1938 fyller kung Gustav V 80 år, vilket firades på ett fullsatt Stockholms Stadion. Många fotografer var på plats, däribland Harald. Han tog en nära bild på kungen i sin kortegevagn. Händelsen fångades på SF:s journalfilm, där fotografer ses jaga bra fototillfällen. En av dem är Harald. En bild från tillfället signerades och ramades in och såldes 2023 på Bukowskis auktionshus.
Amatörmarknaden växer och i februari 1941 bildas Göteborgs fotografer och fotohandlares förening. Harald ingick i föreningens styrelse som räknade med att få ett 40-tal medlemmar.
Harald ägnade även sig åt utbildning under 1940-talet. Under åren 1941 - 1943 tjänstgjorde han som lärare i fotografi vid Statens Hantverksinstitut och hade flera kurser i seriebildsfoto och i bokföring för fotografer.
I början av 1950-talet börjar allt fler bröllopsbilder publiceras på tidningarnas familjesidor, där Atelier Jonasons byline ofta syns under bröllopsparen.
Reklamfoto
Haralds son Carl-Harald omnämns 1941 som assistent i firman, men hade varit nära sin fars arbete under hela uppväxten. Även om Harald alltid anammat nyheter i branschen, så tar sonen med sig nya erfarenheter in i verksamheten. 1947 ses Ateljé Jonasons första annons för reklamfoto. Samma år får Carl-Harald ett stipendie för en studieresa till London, där han besöker fotoateljéer och annonsbyråer. Verksamheten växlar nu över mot reklamfotografier i färg och samarbete med annonsbyråer. En affärsidé blir att placera anställda fotografer på plats hos byråerna. Legendariska annonsbyråer som Gumaelius, Stendals och Bates är ett exempel på det samarbetet där Volvo och Pripps var några av slutkunderna.
1955 tar sonen Carl-Harald över firman och 1962 dör Harald 83 år gammal i Göteborg efter närmare 70 år som fotograf.
Harald riktar sig till amatörmarknaden 1925.
Harald (till vänster) och kollegan Curt Götlin granskar negativ vid en kurs om polyfoto år 1945. Foto: Karl Sandels. Bild Moderna Muséet.
En stadsbild över Södra Hamnkanalen, ej daterad.
Bild: GBG stadsmuseum.
Signerad bild på kung Gustav V. Bild Bukowskis.
Fototillfället fångat på film. Kanske Harald framför kortegen? Stillbild ur SF:s journalfilm från filmarkivet.se
Carl-Harald Holmqvist, till vänster, tar över firman 1955. Här håller han en fotokurs i Göteborg tillsammans med reklammannen Tor Alm. Bild Moderna Muséet, Stockholm
Efterord
Jag har nu levt med Harald genom arkiv, tidningsklipp och böcker. Inget sägs där om hans person. Ändå tycker jag mig skönja en kontur av en ytterst målmedveten och strävsam person, en driven fotograf och en duktig affärsman med förmåga att skapa goda samarbeten. Han är också en rättskaffens man. Jag tänker då på tvisterna runt jubileumsutställningens avtal, hans JO-anmälan och hans styrelseuppdrag. En formell och strikt sida samtidigt som han är social och rör sig bland skådespelare och kända
kulturpersonligheter.
Hur var det då med fotografiet som hängde över min fars säng, varför var den så magisk för honom? Jag tror att han kände att dagen för fotograferingen i Slottsskogen hade något större med sig än vad han mindes; en ångbåtsfärd från Lysekil, att hela familjen fotograferades i Haralds stora ateljé, besöket på utställningen med folkvimmel och spännande attraktioner. Och framför allt att Harald hade uppdraget att dokumentera hela utställningen.
Det hade jag gärna berättat för min far idag.
Stockholm i januari 2025,
Lars Holmqvist
Harald avslutar lunchen
med en god cigarr.